Det makthavarna vill gömma och glömma

Publicerat onsdag 10 november 2010 11:46

Svenskarna fortsätter att bli förda bakom ljuset av makthavarna. När något har visats som folket inte skulle se så måste man snabbt gå ut och dementera. Efter att filmerna på svenska minkfarmer publicerades den 9 augusti och ruskat om i valrörelsen, planerade Jordbruksverket ett snabbt motdrag i form av ett pressmeddelande som skulle ”bekräfta” att minkarna var ”välmående”. Efter att ha begärt ut aktuella handlingar från Jordbruksverket  beskriver Jesús Alcala, jurist och författare, hur det gick till i maktens korridorer:

”Den 10 augusti håller regeringskansliet videomöte med Jordbruksverkets ledning. Djurrättsalliansens filmavslöjanden tas upp. En åtgärdsplan diskuteras. Någon timme efter mötet är arbetet i full gång. Från Jordbruksverket rings och mejlas till fem länsstyrelser. Länsstyrelserna uppmanas att snabbkontrollera minkfarmerna i respektive län. Det brådskar för regeringen vill få saken ur världen inom ett par dagar.

Ett pressmeddelande med resultatet av snabbkontrollerna, det vill säga med den nödvändiga motbilden till Djurrättsalliansens skildring, är redan inplanerat till den 13 augusti. Men det är inte lätt att utföra så många kontroller på så kort tid. Varken Jordbruksverket eller länsstyrelserna vet ens hur många minkfarmer som finns. Ännu den 11 augusti är listan över minkfarmer inte klar och den ansvariga tjänstemannen på Jordbruksverket får be länsstyrelserna om ursäkt: ”Ber om ursäkt att ni fick vänta. Listan som jag bifogar är inte uppdaterad… Registerenheten jobbar med att ta fram en aktuell lista”.

Och sen tar inspektionerna – också fastän de är minst sagt summariska – tid. Ännu sent på eftermiddagen dagen före det planerade pressmeddelandet skriver den som är åtgärdsplansansvarig andfått till länsstyrelserna: ”Vi har fått bara fyra checklistor. Jag vill kolla med er är de andra på gång. Vi har väldigt lite tid kvar”.

När pressmeddelandet ska gå ut har verket inte fått fler än sju av de 39 inväntade checklistorna, plus några korta nedteckningar av samtal med länsstyrelserna och två mejl som på några få rader redogör för intrycken från två farmbesök i Västra Götaland och fyra i Skåne. Någon kontrollrapport, som ju är inspektörens enda rättsgiltiga bedömning, har verket inte. Inte en enda. Men planen följs och ett pressmeddelande skickas ut: 40 procent av landets minkfarmer har kontrollerats. Sammanställningen av resultaten tyder inte på dålig omsorg om djuren. Kontrollanterna beskriver djuren som lugna och välmående och med låg frekvens av skador. Bara enstaka döda djur hittades.

Medierna vidarebefordrar glatt och okritiskt uppgifterna och företrädare för Jordbruksverkets ledning understryker hur sant ”sammanställningen av kontrollmyndigheternas resultat” speglar bilden av minkfarmerna.”

”Pressmeddelandet får stor genomslagskraft. Det blir lugnt och regeringen är nöjd. Jordbruksministern tackar Jordbruksverket och Jordbruksverkets ledning tackar i sin tur länsstyrelserna för ”snabbfotat samarbete” och för handlingskraft och alert agerande (mejl den 16 augusti).

Vad som sedan följer väcker ingen uppmärksamhet alls. Länsstyrelsernas ”riktiga” kontrollrapporter visar att mer än 28 procent av de kontrollerade farmerna saknar tillstånd att driva minknäring. De har därmed gjort sig skyldiga till brott, ett brott som borde anmälas till åtal. Men varken länsstyrelserna eller Jordbruksverket anmäler.

Flera farmare avlivar, i uppenbar strid mot Djurskyddslagen, minkar genom att vrida nacken av dem eller genom slag i huvudet. Det är djurplågeri, ett brott som myndigheterna är skyldiga att ta itu med. Men myndigheterna låter det passera. Ingen ingriper. Över 41 procent av farmerna förde inte journal över döda djur. Det är, återigen, ett brott mot Djurskyddslagen och farmarna borde ges ett föreläggande. Ingen åtgärd. Ett par farmer har ingen frys för förvaring av döda minkar i väntan på ”destruktion”. De döda djuren grävs ned. Det är ett brott mot Miljöbalken.”

Förundersökningen mot Lars Hultström, tidigare ordförande för Swedish Meats, har lagts ner. Farmen anmäldes på tolv punkter för brott mot djurskyddslagstiftningen. Som bevis fanns flera timmar filmmaterial och hundratals bilder, dessutom ett antal vittnesmål. Enligt kammaråklagare Michael Forsberg i Nyköping går det inte att styrka att brott mot djurskyddslagen har begåtts. ”

Efter att ha konsulterat Sörmlands länsveterinär Per Jonsson djurskyddsinspektör Ulrike Segerström samt statsveterinär Per Wallgren och Claes Fellström, båda professorer i grissjukdomar vid Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, i Uppsala lade han ner utredningen.

”…djurskyddslagen inte är mer än ett försäljningsargument för svenska grisproducenter”, säger Malin Gustafsson, talesperson för Djurrättsalliansen som överklagat beslutet att lägga ner förundersökningen.

Nya besök visar att gårdens grisar inte har fått något bättre liv. I fem återbesök fram till den 31 oktober konstateras: Enda märkbara skillnaden är skyltar om ”Varning för hunden” och kombinationshänglås på dörrarna.

”…grisarna var smutsiga och täckta av sin egen avföring… …en död gris slängd utanför en box… …större gris som såg ut att ha legat ett tag slängd längst ner i stallet… …strömedel hos slaktsvinen existerar inte alls… … bölder, bitsår och brutna ben.” (18 september)

”…stanken enormt påfrestande… …tjockt med flugor… …inte någonstans i dessa boxar kunde grisarna ligga ner utan att behöva bli täckta av sin egen avföring… …navelbråck, halta och apatiska grisar…” (25 september)

”…en gris som var död. Den döda grisens färg var förändrad och huvudet såg alldeles lila ut… …en gris med stora sår över sina öron. Öronen var blodiga och en massa smuts hade fastnat i såren. Bölder dokumenterades…” (29 september)

”Grisen såg lila ut i färgen och de andra grisarna i boxen bökade och tuggade på kroppen. Det var en box precis vid ingången… …Någon måste ha gått förbi och inte brytt sig om att grisen låg död vid sina kamrater… …stora bölder, bland annat en som satt på halsen… …Grisar som inte kunde stödja på sina ben eller haltade… …svansbitning dokumenterades… …många av grisarna hostade.” (27 oktober)

”…vadade i sin egen avföring och kropparna var helt täckta av gödsel… …antingen kalt betonggolv eller gödseltäckt golv… …två avlivade grisar på marken bara någon meter från deras levande kamrater… …döda grisar i boxar dokumenterades, boxkamraterna bökade och tuggade i de livlösa kropparna. (31 oktober).

Länsveterinär Per Jonsson säger till SVT Sörmland att att tål man inte att se bilderna så får man ta konsekvensen och sluta äta kött.

• john.tray 

  sön 29 jan 2012 16:39

  Jag har bott i detta sjuka län som kallas SÖDERMANLAND.
  Och fick också besök av djurskyddsinspektör
  Monika Ängehult innan denna gris-skandal skedde.
  Hos mig kunde hon leta fel (utan att hitta något),
  med envisa,återkommande besök.
  Mitt i besöken hos mig,gjorde hon även ett besök
  hos Lars Hultströms Grisfarm,
  men kunde ej finna något.
  Kollegiala,korrumperade sjuka Södermanland.