Norska pälsnäringen i blåsväder igen

30 Dec

Publicerat tisdag 02 november 2010 09:18

Efter intensiv lobbying från pälsnäringen är äkta päls populärare än någonsin. Se inslag från Rapport.

För tredje året i rad har Nettverk for dyrs frihet besökt mink- och rävfarmer.Dokumentationen är lika nedslående som i Sverige. Rävar med avbitna svansar och rävar som släpar sig fram med bakbenen uppätna. Minkar med hål i huvudet istället för öron och ögon och stora öppna sår som medfångarna tuggar i. Apatiska djur och djur som förtvivlat försöker gräva eller bita sig ut ur sitt fängelse.

Norges veterinärförbund vill lägga ner hela pälsdjursnäringen. Förbundet motiverar det med att det är orimligt att rovdjur ska tvingas leva hela sitt liv i en liten bur.

Det här leder till att djuren inte kan leva enligt sina naturliga behov, säger förbundets ordförande Marie Moland till nyhetsbyrån NTB.

Nu försöker en rävfarmare slå tillbaka mot de aktivister som filmat skadade rävar på hans anläggning. Han säger att två sjuka rävar placerats ut där för att sedan filmas. Som bevis har han skickat in prover för DNA-analys och proverna visar att de två utpekade rävarna inte har farmarens hanne som far.

Odd Harald Eidsmo, informationsansvarlig i Dyrebeskyttelsen, tror inte att rävarna är utplacerade. Han säger att han såg den omstridda videon 15 dagar innan farmens ägare gjorde polisanmälan. Om djuren placerats ut av aktivisterna och rävarna får daglig tillsyn som påstås, skulle det i så fall upptäckts tidigare.

Per Arne Tøllefsen, aktivist i Nettverk for dyrs friheter, har besökt den omtalade pälsdjursfarmen i Gudbrandsdalen. Han är säker på att proverna är en uträknad plan antingen från farmaren själv eller från pälsdjursnäringen för att svärta ner aktivisterna och minska trovärdigheten i deras dokumentation. Han anser det troligt att det har sänts in fel prover eller att rävarna helt enkelt härstammar från en annan farm.

-Varför skulle aktivisterna placera ut skadade djur när vi har så många dokumenterade fall? undrar han.

Redan den 25 juli besökte han farmen. Det som slog honom då var att många av valparna saknade svans. Men de aktuella djuren hade läkta behandlade sår. Det värsta han såg var en räv som saknade ett framben och en som hade öroninfektion i bägge öronen. Den räv som saknade ett framben var en av dem som ägaren senare påstod inte var hans.

Om det skulle stämma så har farmaren skandalöst dålig uppsikt på djuren som först den 18 augusti upptäckte de skadade rävarna.

– Hur kan han se till djuren varje dag om han inte märker en skadad räv förrän efter tre veckor att vi varit där? undrar Tellefsen som hittade många andra brister som att bolåda saknades, rävarna saknade sysselsättning och burarna var alldeles för små. En bur var 56 cm i bredd mot de föreskrivna 80. (Vilket jag tycker är katastrofalt litet utrymme för en räv att sitta instängd i dygnet runt hela livet.)

I Sverige finns inga rävfarmer kvar men i Finland är det en stor industri. Den 7 juni i år på Turkistuottajat Oyj:s internationella auktion såldes 470 000 blårävsskinn. Priset var i genomsnitt motsvarande drygt 800 Skr per skinn.

Det största enskilda köparlandet för blårävskinn var Hongkong/Kina. Ryssland, Turkiet och den europeiska modeindustrin utgjorde de största köparna av silver- och mutationsräv, som såldes dagen innan. Auktionsbolaget Turkistuottajat Oyj hade under 2008/2009 en omsättning på 31,2 MEUR dvs ca 287 miljoner kr. De förmedlade skinn till ett sammanlagt försäljningsvärde på svindlande 2,3 miljarder kronor.

Som oftast handlar det alltså om människors vinster mätt i pengar och där väger djurs lidande lätt.

Ironiskt nog är den farmade räven samma art som den akut hotade och rödlistade fjällräven som kan räknas i endast 10-tals vilda exemplar. En vild räv kan bli 7-8 år medan de farmade rävungarna slaktas vid ca 8 månaders ålder. Jakt, skabb och rödräv är några faktorer som fört djuret till utrotningens gräns trots fridlysning sedan 1928. En vild fjällräv har en genomsnittlig bostorlek på 277 kvadratmeter, ett bo som kan användas av otaliga generationer under kanske 100 år. Jämför detta med dess farmade artfränders eländiga liv i nätburar på någon enstaka kvadratmeter, i bästa fall!

I rävfarmningens barndom hade rävarna betydligt bättre med plats, vilket man kan se i äldre dokumentation från 30-talet. Utrymmet minskade med tiden omvänt proportionellt till anläggningarnas storlek och krav på rationell och billig skötsel.

Då avlivades oftast räven genom att man först bedövade den med ett hårt slag varpå man ställde sig på den för att kväva den. De som tyckte det var för obehagligt gasade rävarna med bilen. Numera föredrar man oftast att avliva rävarna med el som förs genom djuret mellan mun och anal. Detta anses göra pälsen ”fluffig”… Uppfödd i fängelset och avrättad i ”elektriska stolen”! Minkar gasas med koldioxid.

  • Hemimamma mailto

    ons 16 feb 2011 15:21

    *skakar på huvudet*Tack för din kommentar på min blogg.

    hemikram och på återseende kanske?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: