Mattias Gårdlund överklagar Länsstyrelsens beslut

30 Aug

Artikeln publicerades på Bloggspace den 8 augusti 2010

ATL rapporterar med anledning av att djurskyddsinspektör Mattias Gårdlund tvingas lämna sina bisysslor att han är missnöjd med beslutet och ämnar överklaga: ”Mattias Gårdlund är mycket förvånad över beslutet från hans arbetsgivare och har vänt sig till landshövdingen för att försöka få till stånd en ändring av beslutet. Hjälper inte det är han beredd att gå vidare till arbetsdomstolen.
– Beslutet är märkligt, säger han. Det måste ha fattats på felaktiga grunder. Jag tycker det är viktigt att man redovisar sina bisysslor och jag har alltid gjort det.
Mattias Gårdlund hävdar att han har begärt att få göra en del av bisysslorna inom sin tjänst.

Han kan inte heller förstå att det skulle vara förtroendeskadligt att sitta som suppleant i Ridsportförbundet. Han uppger själv att skälet till uppdraget är att han kan sprida kunskap om det svenska djurskyddet.
Christina Håhus är medveten om att Mattias Gårdlund haft tillstånd för sidouppdragen flera år.
– Men någon gång måste man sätta ned foten. Bara för att man kört för fort fem dagar i rad är det inte tillåtet, säger hon.”

Kommentar till bilden: Är man djurinspektör får man ha plasten kvar till hästarna. som inspekterad djurägare får man föreläggande om samma sak.

Annonser

2 svar to “Mattias Gårdlund överklagar Länsstyrelsens beslut”

  1. luttrad 4 augusti, 2013 den 11:19 #

    Ha ha, rolig kommentar till bilden. Vi har – efter att grannar vid en hage vi hade tillfälligt kommit på att min sambo var ”kändis” – blivit anonymt anmälda för att hästarna inte fick någon mat – eftersom: ”DET LIGGER JU INTE NÅGON ENSILAGEPLAST I HAGEN!” : ) Det var en skogshage med mycket skydd, en torr och varm höst och hästarna trivdes och var runda och glada så 3-årsstona som inte skulle säljas fick gå kvar längre. Vi fodrade morgon och kväll med dyra men smidiga ”små horsehedge-balar” som vi körde bak i bilen varje gång och tog med oss snören och plast efter varje fodring för att hästarna inte skulle råka äta plast eller fastna i snören. Vi körde ut och fodrade på olika ställen och uppe i skogen så det fanns inte någon enstaka nedtrampad ”fodringsplats” precis vid grinden som den gode grannen kunde se när hen körde förbi heller förstås. Våra telefonnummer stod på en skylt vid grinden så det hade bara varit att ringa och fråga… Inspektörer kom ut men kunde inte klaga på hästarnas hull, hovar eller något annat, men tänka sig, det blev en kvällstidningsartikel om ANMÄLAN, häpp, och vi orkade inte tjafsa utan stallade in även dom tidigare än nödvändigt, för att slippa bråk, så i stället fick de stå på box och gå i leriga små rastpaddockar tills vi kunde flytta. Hästhållning på papperet eller i verkligheten/erfarenheten?

    • vetteljus 23 augusti, 2016 den 12:37 #

      Det är ju för jävligt att såna här skitmänniskor numer får göra livet surt för människor och djur. Alla flyttar har jag märkt, för när de hängs ut offentligt som troliga ”djurplågare”, utan minsta bevis, så pallar väl de flesta inte längre med oron?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: