När världen går under

29 Jul

Skrevs 25 februari 2010:

Nu är det precis fem år sedan världen gick under. Min dotter som gick i tredje klass hade sportlov då som nu och hon hade varit hos sin pappa på umgänge sedan onsdag kväll. Hon skulle vara hemma söndag kväll kl 18 och skolan började på måndag. Kl 18 gick världen under. När min dotter skulle ha varit hemma ringer hennes pappa och säger: ”Jag tänker inte köra hem henne mer!” Jag stod i köket och golvet började gunga under mina fötter. Hjärtat skenade, luften tog slut och jag minns att jag började gå fram och tillbaka som ett djur i bur. Att ta ett barn är det grymmaste man kan göra mot en förälder. Det var början till fem månaders helvete när min dotter låstes in i Lionpresidenten Anna Sahls lägenhet i Eslöv och inte fick gå till skolan på flera månader.

Jag hade en blott årsgammal dom på boendet men domar i vårdnadsmål är värdelösa eftersom en missnöjd part kan bryta hur som helst mot dem utan konsekvenser. Anna Sahl hävdade senare under ed i tingsrätten att hon inte kände till någon dom på att jag skulle ha boendet! Tro fan det!

Kvarhållandet var noga förberett med väninnor som skrev anmälningar och Hörby kommuns socialsekreterare Marianne Brogren då Normark. Redan två veckor innan kom hon farande in på min tomt med nämnda brev en fredag då min dotter skulle åka till pappan och alltså inte skulle vara hemma. Sedan åkte de till Eslöv för att träffa pappan. När min dotter kom hem på söndagen släpptes hon av en bit från huset och jag gick hennes till mötes. Hon slängde sig storgråtande i min famn. Hon var mycket medveten om att pappan och hans väninnor dragit igång en ny vårdnadsprocess. Hon som var så glad att det varit över. Bara fyra månader innan hade hon fått sin älskade ponny, hon tog rid- och pianolektioner, det gick bra i skolan. Kommunen, har jag fått veta senare, visste i förväg vad pappan planerat göra. Någon information lämnades inte vidare till mig för jag skulle inte kunna förhindra vad som sen hände. Så jag håller Hörby kommun för lika ansvarig som pappan och Anna Sahl.

Jag får ofta den förvånade frågan om inte samhället ingriper när barn hålls från skolan. Nej, det gjorde inte samhället. Jag ringde till polisen och de frågade:

-Är han utlänning?

-Nej, han är svensk.

-Har ni delad vårdnad?

-Ja.

-Tyvärr då kan vi inget göra!

Skolplikt, vadå! Vill en förälder med vårdnaden inte att ens barn skall gå i skolan är det bara att låsa in barnet!

Men skolan då? Dotterns lärare Catharina Johannesson i Långaröds skola hade redan tagit parti för pappan. Antagligen för att hon ansåg mig obekväm då jag ett par gånger tagit frågor, som jag inte fått gehör för hos henne, till rektorn. Dottern fortsatte att vara inskriven i Långaröds skola. Alltid tidigare hade Catharina Johannesson skickat all information från skolan till både mig och pappan. Men när pappan genomförde kvarhållandet slutade hon att skicka information till mig! När jag upprört påpekade att jag också skulle ha information som vårdnadshavare sa hon: ”Det är bara pappan som ska ha information!” Det hade hon bestämt. Att strypa informationen är ett effektivt sätt att utesluta en förälder. Jag fick tigga till mig information av kamraternas föräldrar. Min dotters klasskamrater saknade henne och fick inte heller någon information. För klassen ljög läraren att min dotter ”skulle pröva på att bo hos pappa!” Som om det skulle varit frivilligt och godkänt av alla parter att min dotter skulle hållas fången i Anna Sahls lägenhet, sova på golvet och inte alls få gå i skolan! På detta sätt förlorade hon hela vårterminen i tredje klass.

Kommunens barn- och utbildningsnämnd hade ingen aning om att man faktiskt hade skyldigheten att se till att föräldrar skickar sina barn till skolan. Jag fick skicka dem lagtexten! Då fick de ”ändan ur vagnen” och skrev ett lamt brev till pappan att om han inte såg till att dottern var tillbaka i skolan senast efter påsklovet skulle de ta beslut om vite. Det struntade pappan i.

Jag begärde verkställighet av domen och det låg då i Länsrätten. Länsrätten skickade först ett brev till pappan. Det gick till fel adress eftersom han flyttat. Sedan fick han flera veckor på sig att svara. Att barnet missade skolan vägde lätt mot pappans rättssäkerhet fick jag veta. Pappan fick sedan upp det i Tingsrätten igen och i och med det tog Länsrätten inte upp frågan om verkställighet. Marianne Brogren, som vet hur man gör för att med alla medel inklusive lögner, mened och lagbrott får sin vilja igenom i Tingsrätten, hotade mig med LVU om jag inte gick med på att min dotter skulle bo hos pappan! Vilket hon inte ens gjorde eftersom hon bodde hos Anna Sahl. Inget besök gjordes av kommunen i den enrummare som pappan påstods bo i!

Under den våren sov jag inte och jag slutade äta. Jag bara grät och pratade i telefon Jag försökte få hjälp av alla jag kunde komma på. Jag trodde inte det fanns så många tårar. Jag slumrade till på natten, vaknade efter ett par timmar och storgrät tills jag kräktes. Jag grät igen när jag såg skolbussen komma på morgonen, dit jag varje morgon följt min dotter. Och jag grät igen när bussen kom igen på kvällen utan mitt barn. Jag snickrade på huset för att skingra tankarna. Ringde för att försöka få kontakt med min dotter. Utan resultat. Till slut insåg jag det meningslösa i att försöka få hjälp utifrån.

När jag äntligen fick träffa henne var hon klädd i Anna Sahls sons avlagda kläder och trasiga skor. Hon var så nedlusad i håret så jag har aldrig sett något liknande. Jag satt en halv natt och bara kammade och vi grät och kammade och lössen rasade i högar. Jag frågade om inte pappa tittat i håret, men nej det hade han inte. Hade han sett på de andra barnen då. Nej, det hade han inte och de vuxna hade sagt att det var bara hon som hade löss! Det tog tre månader innan vi blev av med lössen. Jag kunde inte förmå mig till att skicka tillbaka henne utan ringde min advokat som ordnade att det togs upp i Tingsrätten igen och jag fick tillbaka boendet.

I förrgår träffade jag pappan hos kommunens familjerätt för att prata om den kontaktperson som fortfarande sköter pappans umgängesresor. Han tog genast upp att jag ”förtalade” honom och hans vänner på min blogg. Till sina vänner räknas Ewa Mellerström, Marianne Brogren och hans väninnor varav en bor granne med mig. Tänk att han tar parti för de som gjort hans dotter och hennes mamma så illa. Som hotat och förtalat oss. Kanske inte konstigt ändå för inget har ändrats sedan sexton år när han först flyttade hem till mig. Redan efter några månader var jag inte bara elak och besvärlig i hans ögon utan den sämsta han någonsin träffat. Samma glödande hat finns kvar nu så många år senare och jag skall förgöras med alla medel. Som medel har han använt sitt eget barn under åtta år för att göra samma barns mamma så illa som möjligt. Alla inblandade har haft gott om tid att dra sig ur, be om ursäkt och ta tillbaka hot, förtal och anmälningar i skrift och tal. Men ingen har gjort det utan man hoppas på att ingen ska få veta vad man gjort mot ett barn och dess mamma. Därför är de upprörda nu. Inte för att de ångrar sig, utan för att det inte går att hålla hemligt längre och liken garderoberna börjar leta sig ut!

Bilden är tagen den 29 december 2004, en lycklig men kort tid med nya ponnyn, dvs ca sex veckor före katastrofen då pappan och Anna Sahl kvarhöll henne.

Kommentarer från Bloggspace:

  • or 26 apr 2012 18:20

    Herregud vad smaklöst..
    Bråkande föräldrar..
    Paj-kastande föräldrar..
    Kärlek byts till hat..
    Ungar används som slagträn..
    Intriger..
    Kunde man inte inte ha hittat en bättre partner
    tänker dom?
    Och sent skall dom vakna..
    Så här lågt får man aldrig sjunka..
    John.

  • ledsen

    sön 22 apr 2012 16:47

    Det är bra med Internet på det sättet. Alla kan avslöja det onda som begåtts mot dem. De som anklagas har chans att svara men de får inte syssla med det de sysslar med i lönndom.

    Jag har, innan Internet kom till var och en av oss, sett hur förtvivlade människor satt upp lappar intill matbutiker där de skrivit ner vad för slags onda gärningar som begåtts mot dem (mestadels har det handlat om vårdnadstvister). Nu är det lättare att sprida informationen till många fler. Det är nyttigt att ta lärdom av andras erfarenheter.

    Bra att du fick din dotter tillbaka.

 

Annonser

Ett svar to “När världen går under”

  1. vetteljus 21 augusti, 2016 den 01:02 #

    Problemet är att ingen som inte drabbats av den här typen av ondska kan förstå att det inte alltid är bådas fel när två träter. Det finns människor som bara fattar sån hat mot andra (sk narcissister) att de bestämmer sig för att med alla medel såra dem. Ofta använder de sina gemensamma barn, som då icke-narcissisten bryr sig om mest i hela världen. Att han blev så fruktansvärt elak är typiskt dessa individer. Efter bara några månader också… Han jobbade snabbt, men det gör vissa av dem. Ofta från en dag till en annan går deras högst älskade till värsta skithögen. Svart-och-vitt. Allt-eller-inget. Och så alla hans damer, så typiskt. Och charmen… 😦

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: