Vargarna i Yellowstone

16 Jul

Den 18 juni 2010:

Vargarna jagades hänsynslöst även med fällor och gift t.o.m. i naturreservat tills de på 1930-talet var helt utrotade i västra  USA. Några få fanns i ett hörn av Minnesota och på en ö i en sjö i Michigan.  På mitten av 1980-talet vandrade några vargar från Kanada in och etablerade sig i en nationalpark i Montana. 1995 0ch 1996 fångade U.S. Fish and Wildlife Service in ett antal vargar i Kanade som släpptes ut i den 8900 km2 stora Yellowstone nationalpark. I dag finns ca 1600 vargar uppdelade på 200 flockar i Montana, Idaho och Wyoming.

Till Yellowstone kommer årligen 10-tusentals turister för att se varg, vilket inbringar 175 miljoner kronor till regionen. Ca 1% av dödsfallen bland boskap beräknas bero på vargangrepp. Boskapsägarna har ändrat sina vanor för att undvika skador. Så transporterar man bort självdöda djur för att inte locka till sig vargarna, man har bättre övervakning, elstängsel och håller koll på vargflockarna och meddelar varandra för att kunna flytta boskapen.

2008 undersöktes dödsorsakerna bland får i Wyoming, Montana och Idaho. De flesta angreppen stod prärievargar för eller ca en fjärdedel. En dryg femtedel av dödsfallen orsakades av vädret och lika många dog sammanlagt av sjukdomar, lamningskomplikationer eller hög ålder. Ca 1% togs av varg och något fler av hundar.

Vargarnas återkomst till Yellowstone har fått stora effekter på såväl vegetation som andra djurarter. Stammarna av älg och vapitihjort hade vuxit sig stora sedan den sista vargen dödades 1926 med svår överbetning som följd. Pilar, popplar och buskar betades bort längs vattendragen, vilket medförde erosion längs stränderna och därmed blev vattnet grundare och även varmare eftersom de skuggande växterna försvann. All asp betades ner innan träden han växa upp. Antalet biotoper för både land- och vattenlevande arter minskade drastiskt.

Prärievargarna blev dock fler och även om de tar en del vapitikalvar lever de mest på mindre bytesdjur vilket i sin tur medförde minskad födotillgång för rävar, grävlingar och rovfåglar.

Efter vargarnas återkomst har beståndet av vapiti halverats. Strandvegetationen har återkommit och stabiliserar stränderna, ger skugga och skydd till både fågel och fisk. Dungar av asp har vuxit upp till ungskog. Pilarna gör att antalet bäverdammar ökat markant. Dessa skapar i sin tur småsjöar och träsk som härbärgerar insekter, grodor, fisk och små däggdjur. Prärievargarnas antal har begränsats, vilket gjort att gaffelantilopen ökat i antal. Att vargarna lämnar kadaver efter sig ger föda till asätare som havsörnar, kungsörnar, prärievargar, korpar, skator och björnar.

Efter en snabb ökning av vargarnas antal har beståndet gått ner. Chefen för Yellowstones vargprojekt, Doug Smith, registrerade 2008 det lägsta antalet ynglande par sedan år 2000. ”Antalet har aldrig blivit så högt som vi förväntade utifrån tillgången på byte. Det tyder på att beståndet börjar reglera sig självt, så snart det når en viss täthet”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: