Internrevisorns rapport

16 Jul

Den 25 maj 2010 kom internrevisor Göran Malmers rapport, ” En väg till en bättre djurskyddskontroll i Skåne– En utvärdering ur ett intressentperspektiv” om handläggningen av djurskyddsärenden. På framsidan finns ovanstående vackra bild på ” Kor i det vårliga skånska landskapet”. Ironiskt nog omhändertogs just dessa kor två timmar efter denna bild tagits med motiveringen av att de vistades i dålig miljö!

Revisorn skriver:” Vid länsstyrelsen bedrivs idag praktiskt taget ingen planerad kontrollverksamhet utan beslut om inspektioner grundar sig i allt väsentligt på anonyma anmälningar”. Vilket vi som drabbas redan visste men som nu är officiellt fastslaget. Ett eldorado för alla som vill hämnas på sitt ex, grannar som vill komma åt någon annans mark, slippa betala skulder eller djävlas med andra i största allmänhet. Men också ett sagolikt jobb för de inspektörer som njuter av att ha obegränsad makt över sina medmänniskor.

”Det har varit myndighetsledningens uppfattning att inom djurskydds- och veterinärenheten ska planerad kontrollverksamhet prioriteras och ambitionsnivån i anmälningsärenden ska sättas i relation till befintliga resurser. Detta framgår av en överenskommelse med de fackliga organisationerna i maj 2009. Internrevisionen har funnit att överenskommelsen genom beslut eller andra åtgärder inte implementerats eller följts upp och att planenlig kontroll av nämnvärd omfattning inte förekommit ens efter det att kontrollplanen för år 2010 beslutats…”

Ovanstående innebär att stora kommersiella djurhållare inte behöver oroa sig för besök exempelvis för att mjölkkorna inte får lagstadgad betesvistelse.

”Hur inspektörerna använder sina stora befogenheter, möter djurägarna och samarbetar med polisen är viktiga frågor eftersom klagomål av olika slag och från olika håll under senare tid har riktats mot länsstyrelsens tjänstemän i samband med ett antal inspektioner.”

”Rent allmänt kan sägas att tjänstemän ska uppträda med respekt för individen och visa empati för djurägaren i dennes situation. En kontrollrapport ska lämnas till djurägaren så snart som möjligt och rapporten ska inte innehålla något väsentligt som inte meddelats muntligt vidbesöket.”

Den erfarenhet jag har av djurinspektörer är att de varken tycker om djur eller människor och är i total avsaknad av empati. Människor som saknar för mänskligt samspel grundläggande känslor av empati finns det särskilda benämningar för och det är väl känt att sådana personer inte kan läras att få ett samvete eller känna empati eller ånger. Enligt min mening är det lämpligt att se till att de personer som anställs har dessa egenskaper från början för en ”utbildning i empati” är i förväg dömd att misslyckas.

Rapporteringen brister i högsta grad om den alls görs och vinklas i syfte att misskreditera djurägaren om så 99,9 % av allt man ser är bra så syns det inte i rapporterna. Djur kan släppas ut ur sina boxar för att fejkade bilder skall kunna tas, man ljuger om vad som sagts i samtal osv osv. Rättssäkerheten är enormt låg.

”Prioriteringsordning bland anmälningsärenden och bland normalkontroller”

”I anmälningsärenden åker inspektörerna två och två. Internrevisionens uppfattning är att effektivitetsskäl talar för att den inspektör som utför normalkontroller genomför kontrollen ensam.”

Hos mig har de varit två personer sammanlagt sex gånger på drygt ett år för att min granne som hotar både mig, min dotter och mina djur tycker att de (enligt Rosita Hagströms egen formulering) skall ”åka och titta” hos mig, vilket hon också villigt gör. Det är alltså den nuvarande bedömningen av prioritetsordning. Samma inspektör urskuldade sig i pressen strax efter senaste besöket hos mig då hon grunnat sig förtvivlad över hur hon skulle hitta ”brister” hos mina tjoget frigående dvärghöns. Den 5 mars i år hittades två hästar döda på en gård utanför Hässleholm. – Hästarna kan ha legat döda i en vecka eller mer, säger Rosita Hagström enligt Kvällsposten. Länsstyrelsen hade då fått flera larm om att hästarna for illa men man prioriterade alltså bort dem.

Varför reagerade ni inte snabbare på anmälan i mars? Undrar reportern och får svar från tf chef för djurskyddet Christina Håhus.
– Vi har väldigt många anmälningsärenden och vi gjorde bedömningen att det här fallet inte var så akut, säger Christina Håhus.

Länsstyrelsens prioritetsordning har nu JO-anmälts enligt ATL. ”De anmälande personerna ifrågasätter varför länsstyrelsen inte agerat tidigare, något som de tror kunnat rädda hästarna från en plågsam svältdöd. En skriver att anmärkningarna mot hästägaren kommit in under flera år utan att något hänt. Hästarna har varit magra, oryktade och i behov av hovvård.

Enligt JO-anmälan hade också flera olika personer rapporterat att hästarna låg döda. Ändå dröjde det länge innan länsstyrelsen kontrollerade uppgifterna.”

Det är nästan så man kan misstänka att anmälningar prioriteras på subjektiva grunder som att man är personligt bekant med eller sympatiserar med anmälaren eller helt enkelt tycker det är så mycket trevligare att titta på några spankulerande hönor i en trädgård. Att som Rosita Hagström skylla på bristande tid är väl knappast trovärdigt. Den manlige inspektören som medföljde till mig, tydligen som sällskap till Rosita, yttrade sig över huvud taget inte utan hade gjort större nytta någon annanstans.

”Klagomål av olika slag och från olika håll har under senare tid riktats mot länsstyrelsens tjänstemän i samband med ett antal inspektioner. Det har varit klagomål om olämpligt uppträdande och bemötande. Djurägare har känt sig i underläge till följd av att inspektörerna varit två och upplevt det som stressande när de fått ett telefonsamtal med innebörd att om fem minuter står inspektören på gårdsplanen. Klagande har också gjort gällande att det gjorts onödigt stora omhändertagande eller att djur avlivats utan att djurägarens medgivande inhämtats.

Klagande har i några fall menat att omhändertagandet har varit helt onödigt dvs. lagstridigt.

Vidare har framförts att avlivning och omhändertagande inte skett på ett sätt som är förenligt med djurskyddslagstiftningen.

I den mån beslut överklagats har den instans till vilket överklagande skett endast i få fall gjort ändring i länsstyrelsens beslut. För att hantera det stora antalet klagomål som inkommit till länsstyrelsen har beslut nyligen fattats om en ny rutin, som innebär att grova klagomål på myndighetens verksamhet ska beredas av chefsjurist.”

”När staten (länsstyrelse och polisen och med hjälp av anlitade entreprenörer) gör ett omhändertagande eller avlivar djur måste det innebära minskning i djurens lidande dvs. en klar förbättring i djurens situation och ske i former som står i överensstämmelse med lagstiftningen.”

Det fall jag tidigare skrivit om här när man med polis gick in och med våld fångade en pensionerad kvinnas fyra katter och en häst i februari i år i Hörby, vilka snabbt avlivade och trots att polisen bedömde som att det inte var något fel på något av djuren, borde granskas av jurist och rendera ett stort skadestånd för psykiskt lidande.

Inspektörerna skall utbildas i proportionalitetsprincipen som innebär:

”Är åtgärden ägnad att tillgodose ändamålet?

  • Är åtgärden nödvändig för att uppnå ändamålet eller finns det mindre inskränkande

alternativ?

  • Står den fördel åtgärden tillgodoser i rimlig proportion till den skada som åtgärden kanorsaka för de berörda?”

För att återgå till fallet med de fyra katterna: Vad kostade polisingripandet? Vad kostade tidsåtgången för alla inblandade? Så t ex uppdrog länsstyrelsen åt en granne till kvinnan att skotta bort snön från kvinnans gårdsplan så att man kunde komma in och ta hästen. Vad kostar det psykiska lidandet? Vad kostar advokaten? Och i slutänden kan hon förlora sitt hem och hamna i en lägenhet som kommunen får betala. Vem gör denna kalkyl?

”Undersökningar t.ex. enkät bör göras bland djurägarna för att kontrollera att inspektörerna utför sitt uppdrag på ett bra sätt och för att stimulera dem till ett fullgott uppträdande.”

Jag ställer gärna upp på en sådan enkät. Jag har massor med material från inspektörernas framfart.

”Vid intervjuer har framkommit att djuren efter själva omhändertagande inte tas om hand på ett bra sätt.

Vid intervjuer har framkommit att polisen inte utför sitt uppdrag på ett bra sätt.”

Stämmer också. Jag har bl a både film och bilder på Ingvar Månssons ardennerhästar som omhändertogs efter en kampanj från kommun och grannar 1999. Två hingstar placerades i Skaneks i Kävlinge ömma vård där de fick gå i box på betonggolv och fodrades med halm. På en månad lyckades slakteriet förvandla två ståtliga djur till skelett. Jag gjorde polisanmälan men man lade ner den utan att titta på mina bilder. Efter begäran om överprövning togs förundersökning upp, man tittade på bilderna och lade ner igen. Om en privatperson skött djur på detta sätt hade denne hamnat i fängelse för djurplågeri. Men nu var det fråga om ett stort företag och polisen stod som ägare till hästarna som drevs med käppar från betet från Ingvar Månsson i Rugerup i Hörby. Jag har bilderna kvar om någon är intresserad. Även en tidigare anställd hörde av sig och vittnade om vanvård på slakteriet.

”Nästan alla anmälningar kommer in per telefon och andelen anonyma uppskattas ligga på ca 90 procent.”

”Mellan 75-80 procent av anmälningarna uppskattas vara sällskapsdjur vartill räknas hundar, katter, kaniner, marsvin, burfåglar m.fl. men även hästar som i mindre omfattning hålls av privatpersoner. I Skåne utgör andelen anmälningar som avser hundar ca en tredjedel.”

”Anmälningar från grannar är vanliga. En del anmälningar kommer från bilförare som sett djur från sitt bilfönster. Många anmälningar är obefogade – anmälaren vet ofta inte hur djur ska och får skötas.”

”Inspektörerna som vanligen åker ut två för att kontrollera sanningshalten i anmälningarna uppger att träffsäkerheten är hög – bortåt 90 procent. Men det är inte ovanligt att just den brist som avsågs i anmälan inte stämde men inspektörerna hittar annat som de kan anmärka på.

Förklaringen till detta kan vara att inspektörerna är kunniga och noggranna samt att lagstiftningen som gäller för olika djur är omfattande och detaljerad. Det kan enligt min uppfattning ifrågasättas att till befogade anmälningar ”extra kontroll” hänföra kontroller som inte träffat det som anmälan avsåg och ta ut avgift för denna kontroll. I vart fall försvåras analysen av anmälningsärendena vad gäller deras ”träffsäkerhet”.”

Jag har i många år påtalat att inspektörerna hittar på ”brister” för att motivera att kunna göra ”extra kontroller” och skicka en räkning, hitta nya ”brister” osv i all oändlighet.

Revisorn föreslår följande som jag tycker är utmärkt och som Länsstyrelsen brode ha fattat för länge sedan:

”När det gäller prioriteringar inom anmälningsärendena bör högsta prioritet ges till anmälningar från djurhälsopersonal som har anmälningsskyldighet t.ex. veterinärer samt

􀂃 anmälningar om pågående straffbart djurplågeri 16 kap. 13 § brottsbalken

􀂃 anmälningar om överträdelse av djurförbud

􀂃 anmälningar om överträdelse av annat myndighetsförbud gällande djur

􀂃 anmälningar om skadade eller döda djur som inte har tagits om hand på annat sätt

􀂃 anmälningar från myndigheter

􀂃 andra anmälningar med identifierad uppgiftslämnare

Näst högsta prioritet ges till djur som inte är sällskapsdjur.

Lägsta prioritet ges till sällskapsdjur (som inte ingår i gruppen ovan).

Vi får följande prioriteringsordning

1. Anmälningar som inte är anonyma, avser skadade eller döda djur, straffbart djurplågeri

eller överträdelse av djurförbud. Ärenden med högsta prioritet ska handläggas.

2. Anonyma anmälningar avseende djur som inte är sällskapsdjur

3. Anonyma anmälningar som avser sällskapsdjur”

”Effekter av förslagen om de genomförs bedöms vara följande:

􀂃 Tydligare organisation och arbetsfördelning

􀂃 Prioriteringsordning bland anmälningsärenden och bland normalkontroller

􀂃 Chefen för enheten avlastas löpande arbete

􀂃 Normalkontroller kommer till stånd

􀂃 Färre anmälningar kommer att utredas genom inspektion

􀂃 Fler kontroller totalt sett kommer att göras

􀂃 Kontrollens förebyggande (preventiva) effekt ökar

􀂃 Bättre kunskap om och överblick över djurhållningen i Skåne

􀂃 Bättre arbetsmiljö för de anställda

􀂃 En bättre djurskyddskontroll i Skåne län”

Kommentarer från Bloggspace:

  • forystaons 02 jun 2010 07:21
    Hästägaren skall överklaga såväl föreläggande som avgift till Länsrätten. Bifoga intyg från hovslagaren!

  • Nena

    tis 01 jun 2010 08:33

    Mycket välskrivet och i allra högsta grad SANT. Jag är själv fodervärd åt 7 hästar som står på hästägarens gård. vi är utsatta av rena trakasserier av länsstyrelsens inspektörer, de ska ha hästägarens huvud på ett silverfat. Ex: jag ringde vår hovslagare som kom och tillsammans med mig verkade 13 av 14 hästar. 4 dagar senare gjordes en flygande inspetion varpå en av anmärkningarna i rapporten löd: ”6 av hästarna var långa i tårna och i behov av hovslagare.” VET DE INTE SKILLNADEN PÅ HÄSTAR MED SKOR OCH BARFOTAHÄSTAR?! För detta lilla kalas kom en nota på 12300 kr. Japp, tolvtusen trehundra kronor. Kan de annat än förstöra andras liv?

  • forysta
    forystaons 26 maj 2010 11:01
    Nej, jag har verkligen aldrig fått några djur omhändertagna!

  • Skeptisk!

    ons 26 maj 2010 09:14

    Du låter som en person som fått sina djur omhändertagna på grund av vanvård, men som vägrar inse att du gjort något fel, och som nu vill skylla allt på en myndighet!
Annonser

Ett svar to “Internrevisorns rapport”

  1. vetteljus 16 augusti, 2016 den 02:16 #

    Skeptisk låter som en sån där världsfrånvänd galning som inte ens kan se sanningen när den stirrar den rätt i ansiktet. Av allt det där i posten och personen har inte fattat nånting av det skrivna – vilket pucko! Tack vare såna idioter kan brott fortgå, för dessa idioter stöttar att hästar svälter ihjäl, för att inspektörerna prioriterar att hjälpa sina väninnor att trakassera andra de fattat avog till. Jag såg t ex att Maria Helldén i Växjö ingår i samma vänskapsgäng som en notorisk angivare.

    Hon – angivaren – är enormt skadeglad på sin FB över att hon fått hundar borttagna (tydligen minst en dödad). Misstänker även hästar avlivats pga henne. Har också sett att minst 2 familjer strax efter såna här otrevliga besök flyttat. Man anar att de känt oerhört obehag av att bo kvar. Kanske vet de inte vem den anonyme anmälaren är, har jag tänkt. Kanske någon borde informera dem? 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: