Empatisk förmåga ingen merit för myndighet

16 Jul

Bilden: ”Denna kossa är vanvårdad, och uthungrad enligt myndigheterna på Öland; i själva verket mår hon för bra och har för mycket hull, säger slakteriet.”

Den 21 maj 2010 skrev jag:

Djurskyddsinspektörerna klagar hos arbetsmiljöverket på att de utsätts för hot och de vill framställa det som om alla djurägare är ”psykiskt labila personer, som befinner sig i kris eller i utsatta lägen och som inte vill acceptera ett myndighetsbeslut”. Jag vill påstå att den gamla kristna levnadsregeln att man bör bemöta människor som man själv vill bli bemött är i högsta grad tillämplig här och Länsstyrelsens djurskyddsinspektörer saknar såväl grundläggande social kompetens, till gagn varken för människor eller djur, som självkritik. För övrigt är det djurägarens arbetsplats som man besöker utan att ens avtala tid.

Med anledning av den allt intensivare debatten om djurskyddsinspektörernas uppträdande hos de medborgare som de är satta att övervaka och som tillika är deras arbetsgivare och betalar deras löner, vill jag lyfta denna artikel som ursprungligen publicerades av Kalmar Läns Tidning i november2006. Fenomenet är alltså inte nytt, det är bara det att det nu börjar komma till allmänhetens kännedom.

Artikeln är hämtad här.

Hildegard och Torsten berättar:
De har tagit våra djur

Makarna Hildegard, 80 och Torsten Arvidsson, 85, är ett strävsamt par på Öland.
Myndigheterna har, rätt eller fel, beslutat att frånta dem deras djur, ett 30-tal charolais som gått på bete på den idylliska gården bortom Kolstad i Borgholms kommun.
Myndigheterna har redan fått komma till tals, deras är beslutet att frånta Hildegard och Torsten djuren.
Ur myndighetssynpunkt har säkerligen allting skötts perfekt och oklanderligt ner till minsta kommatecknet i regelboken, och ”är de missnöjda så får de väl klaga”, som en inspektör sade.
– Du menar alltså att ett par i 80-årsåldern skall ta en juridisk strid med kommun och länsstyrelse?
– Ja, det menar jag.
De myndighetspersoner jag talat med i detta ärende har haft allting klart för sig, men alla har saknat empati och förståelse för de människor som deras beslut berör.
Det som följer här är Torsten och Hildegards berättelse om hur de upplevt myndigheternas agerande, beteende och attityder.
Torsten har lite svårt med synen, men Hildegard är pigg och vital. Vi går ut till djuren, som kommer lunkandes  mot oss när de får syn på Hildegard. Blanka och rena pälsar, feta djur, de ser ut att må bra, stora ytor att gå på, en ladugård att gå in i om de vill, foder så det räcker.
”Men helst vill de allt gå ute”, säger Hildegard.
”Det kom ut en djurskyddsinspektör till vår gård tidigare i år, han gick därute och spankulerade och tittade med kikare. Vi förstod inte vad han ville, det var lite obehagligt med en främmande person på gården vars ärenden vi inte visste. Kanske en rånare, en inbrottstjuv?
Kanske en landstrykare? Man läser så mycket hemskt om hur gamla rånas och mördas. Vi gick ut och frågade vad han hade för ärende.
Här får djuren inte gå och bajsa, sade han.
Jamen,  sade vi, det är ju 20 tunnland att bajsa på så det kan väl inte vara något problem.
Kan du ge oss förbud att hålla djur på 20 tunnland skall du få guldmedalj.
Han tog sig så in i vårt hem fast vi inte ville släppa in honom. Jag försökte stänga dörren men han trängde sig in, satte in foten i dörrspringan och tog sig in.
Han började rota runt i våra lådor, han sade att han sökte efter djurjournaler. Han satte sig vid våran telefon och ringde och inte betalade han för sig efteråt, inte ett öre. Beter man sig så här mot folk?
Hildegard. Jag var livrädd när han bröt sig in hos oss.
Så efter ett tag kom det än mer folk, en fem-sex man och inspekterade våra djur.”
Häromdagen transporterades alla djuren bort.
Hildegard och Torsten träffades i början på 1950-talet då Hildegard kommit till Sverige från Österrike där hon utbildat sig till operasångerska. Inspirerad av den store operasångaren Set Svanholm, som sjöng på Wienoperan, for hon till Sverige för vidareutbildning och träffade på Torsten under en järnvägsresa varvid kärlek uppstod och på den vägen är det.
I Österrike upplevde Hildegard nazismen och eftersom hennes styvmor hade judiskt blod i ådrorna fick  hon in på bara skinnet vara med om det nazistiska förtrycket och när nu de svenska myndighetspersonerna klampar in oanmälda på gården, tränger sig på, upplever hon på på nytt skräcken från Österrike.
Torsten är ölänning, född i Löttorp och in på gamla dagar en riktig idrottskämpe med seniormedaljer av alla slag. Han ser lite dåligt men är pigg i huvudet som en yngling.
Gården ligger bortom Kolstad och är på 45 tunnland åker och 60 tunnland betesmark; en liten väg leder dit, en riktig Ölandsidyll, men utan djur känns det som en tragedi, säger Hildegard och Torsten.
Hur misskötta och utmärglade djuren var visas av det faktum att Torsten nu fått avdrag från slakteriet – avdrag på köttpriset för att djuren var för feta.
Ingen har väl lyckats missa att omhändertagna barn kan komma ”ur askan i elden”. På samma sätt är det inte heller självklart att djur som omhändertagits får det bättre.  Länsstyrelsen anser att det är polisens jobb att se till djuren efter beslaget och virse versa. Det fick en hunduppfödare i Kalmar län erfara när hans hundar omhändertogs av Länsstyrelsen på grund av den stökiga miljön. Beslutet överklagades och han fick rätt att ta hem hundarna igen. Under tiden hade en av hundarna dött på pensionatet och flera av de andra var avmagrade och i dålig kondition.

– Det är polisens bord, de verkställer besluten och är formella hundhållare, säger Leif Dahlgren på Länsstyrelsen till Barometern.

Ulf Karlsson, informationsansvarig på polisen suckar.
– Vi verkställer länsstyrelsens beslut och när det är gjort så har vi ingenting med det fortsatta ärendet att göra.

I kläm kommer såväl djurägare som djur.

Annonser

3 svar to “Empatisk förmåga ingen merit för myndighet”

  1. yorkielove 1 juli, 2016 den 11:35 #

    Lst anser inte att det är ”deras bord” att bry sig om människor.
    Men de bryr dig inte om djur heller.

  2. Maria 13 januari, 2014 den 12:13 #

    ”Kåthet före kompetens” var ett vanligt uttryck som användes inom kommunernas Miljö och Hälsoskyddsenheter under 1990-talet – man menade då djurskyddsinspektörernas ”kåthet” på anmärkningar – en duktighetsiver att hitta så mycket fel som möjligt hos djurägarna.
    Man gjorde sig lustig över ”flickornas förtjusning över sin nyvunna makt” – lite betänksam var man nog, men ännu så såg man inte beteendet som ett reellt hot.

    Man jämförde med porrindustrin som konsekvent använder makt och maktberusning som försäljningsargument. Steget från makt över djur går sedan vidare till makt över barn till makt över kvinnor… -Samma sekvens som mängder av forskning visat gäller för seriemördare….

    Inspektörerna kom sedan att kallas ”finn fem fel” – efter barnprogrammet. Problemet med okunniga, illvilliga, korrumperade, kåta och maktberusade inspektörer har inte riktigt tagits på allvar ännu – men nu är det verkligen dags!!

    -Det här har övergått till ren och skär ondska nu!!
    -Det har blivit åtminstone seriemördare av djur av dessa ”kåta flickor” nu !!!

  3. djurskyddstokeriet 28 juli, 2012 den 12:28 #

    Att behandla gamla på det här sättet…
    Skamligt..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: